lite smått bara,
Den 1/8-09 blev jag och Marcus tillsammans,
det är 3 månader och 11 dagar..
Idag bor vi ihop och planerar julafton tillsammans,
hur sjukt är inte det? jo sjukt underbart ska ni veta..
Det är mycker i mitt huvud som snurrar omkring.
Jag har mer eller mindre sagt upp bekantskapen med en
mycket godvän till mig. Jag har flyttat från min pappa pga privata saker.
Min mor har lämnat mig och flyttat 200 mil ifrån mig.
Camilla min syster har flyttat 50 mil ifrån mig.
Min mormor säger att jag är smäll fet varje gång hon träffar mig..
Hon trycker ner mig till tusen..
Men hon är det ända jag har kvar i närheten.
Varje dag har jag en stor rädsla i kroppen.
Vad händer om inte Marcus älskar mig längre?
Vart tar jag vägen? Vad kommer hända?
Kommer jag orka? allt för många tankar sprider sig
innanför skallbenet.
Jag älskar Marcus, och hoppas med alla fingrar upp till gud
att han inte kommer lämna mig. För han får mig att kliva upp
på morgonen med ett leende.
Nadja även så. Henne ringer jag till om jag behöver rådgivning och
prata ut om hur dagen har varit och så.
Även hon lika så :) Det gillar jag med henne.
Man kan verkligen vara sig själv 24/7..
Hon vet mitt liv, och hur illa det är.
Så jag vill verkligen Tacka henne för att hon finns.
Hade inte hon funnits hade jag aldrig träffat Marcus.
Så jag tackar dig min vän. <3
usch, kl är 03:21 och jag hör inte marcus snarka.?!
Han måste bokstavligen mena att han inte kan sova utan mig.
För han snarkar jämt!
Usch, det finns så mycket jag vill be om ursäkt för till honom.
Som jag egentligen inte kan!
För min stolthet är för stark.
Vi bråkar över bagateller,
Sånt som vi inte egnetligen ska reagera över.
Han betyder. Det hoppas jag han vet,
Jag vet inte varför jag känner mig så hemsk..
Men det känns som att jag gör honom illa,
även fast jag vet att jag inte gör det.
Jag borde nog ställa upp för honom mer!
Jag lovar mig själv från och med nu!
Att när vi kollar på film/tv och han somnar så
ska jag inte bli sur.
När han tycker en annan sak och börjar stor sucka,
ska jag inte bli sur.
P.s Jag är kär! tjingeling
det är 3 månader och 11 dagar..
Idag bor vi ihop och planerar julafton tillsammans,
hur sjukt är inte det? jo sjukt underbart ska ni veta..
Det är mycker i mitt huvud som snurrar omkring.
Jag har mer eller mindre sagt upp bekantskapen med en
mycket godvän till mig. Jag har flyttat från min pappa pga privata saker.
Min mor har lämnat mig och flyttat 200 mil ifrån mig.
Camilla min syster har flyttat 50 mil ifrån mig.
Min mormor säger att jag är smäll fet varje gång hon träffar mig..
Hon trycker ner mig till tusen..
Men hon är det ända jag har kvar i närheten.
Varje dag har jag en stor rädsla i kroppen.
Vad händer om inte Marcus älskar mig längre?
Vart tar jag vägen? Vad kommer hända?
Kommer jag orka? allt för många tankar sprider sig
innanför skallbenet.
Jag älskar Marcus, och hoppas med alla fingrar upp till gud
att han inte kommer lämna mig. För han får mig att kliva upp
på morgonen med ett leende.
Nadja även så. Henne ringer jag till om jag behöver rådgivning och
prata ut om hur dagen har varit och så.
Även hon lika så :) Det gillar jag med henne.
Man kan verkligen vara sig själv 24/7..
Hon vet mitt liv, och hur illa det är.
Så jag vill verkligen Tacka henne för att hon finns.
Hade inte hon funnits hade jag aldrig träffat Marcus.
Så jag tackar dig min vän. <3
usch, kl är 03:21 och jag hör inte marcus snarka.?!
Han måste bokstavligen mena att han inte kan sova utan mig.
För han snarkar jämt!
Usch, det finns så mycket jag vill be om ursäkt för till honom.
Som jag egentligen inte kan!
För min stolthet är för stark.
Vi bråkar över bagateller,
Sånt som vi inte egnetligen ska reagera över.
Han betyder. Det hoppas jag han vet,
Jag vet inte varför jag känner mig så hemsk..
Men det känns som att jag gör honom illa,
även fast jag vet att jag inte gör det.
Jag borde nog ställa upp för honom mer!
Jag lovar mig själv från och med nu!
Att när vi kollar på film/tv och han somnar så
ska jag inte bli sur.
När han tycker en annan sak och börjar stor sucka,
ska jag inte bli sur.
P.s Jag är kär! tjingeling
Kommentarer
Postat av: linda
"Jag har mer eller mindre sagt upp bekantskapen med en
mycket godvän till mig." känns som det är jag?
Trackback
