sentence

Jag vet att jag hade en annan blogg tidigare, men det blev så att när man skriver blogg så är det att man skriver så att människor vänner och okända människor ska läsa. Men då ens mamma moster pappa mormor morfar och hela släkten läser tycker jag att det blev lite pinsamt. Jo jag vet skriv inte så pinsamma saker då? Jag kan inte råför att jag skriver bloggen på mitt egna sätt. Så som jag vill att det ska stå i den! Men just nu så är det här en ny blogg, upptäckte att jag ville ha en ny med mina tankar, så slipper grubbla på dom själv. Så jag tackar redan nu att ni kanske står ut med denna blogg, tack!

 Jag hade tänkte berätta lite om mig själv, en del känner mig och en del inte! Att berätta om sig själv det är ju en lätt uppgift man gjorde i femman, man berättade vad man gillade, vilka pojkar man var kär i, och så klart vilka bästa kompisar man hade. Men idagens läge så är det mycket svårare, man brukar fråga sina närmsta vänner denna fråga!? Hur är jag som person? Snäll, omtänksam, rolig, speciell, klantig, intressant, framåt. Jo tack för dom förklaringarna. Jag vet själv inte om jag är något mer! Vet ni exakt vem ni är? Jag tror jag måste fundera mera på vem jag är. Men än sålänge trivs jag att vara jag. Jag kom på att jag är väldans lat. Jag tycker inte om att ha för mycket omkring mig. Mitt huvud sprängs då med allas ideer. Om du vet vem jag är och hur jag är skriv då till mig så kanske jag får en annan syn på mig själv. Det är alltid kul. Tack för att ni läser detta tråkiga inlägg hahah! Tjingeling / joanna