sentence

Jag sitter hemma hos en mycket godvän och har Heroes maraton. Jag sov väldigt lite inatt pga hostan jag har fått. Den är väldigt i hållig och den vägrar sluta retas med mig, men som sagt jag sitter just nu här och skriver medans han står ute i kylan på rönnby med sin äckliga cigarett. Ni som inte vistas här ute så ofta borde få veta att det är enormt sjukt kallt här nästan som att vara på nordpolen tror jag (heheh). Vi har sätt hälften av första delen. Vi startade kl 18.30 klockan är just nu 04.42, kan ni förstå hur trötta vi börjar bli? Kan ni då även förstå att vi inte kan sluta titta på det?. Jag förstår (heheh) vill nu veta varför? Vi har ju fortfarande maraton. Vi måste ju se alla innan vi somnar, annars vore det inte värt, iallfall vad jag tycker. Jag har fått ett nytt mobil nummer förresten, om det är någon som är intresserad så skriv eller hör av er på något sätt, vore alltid trevligt iallfall (heheh). Jag har även tagit mig tiden att skaffa internetbank, jag känner mig mer äldre nu då jag kan hålla alla ögon på ekonomin. Jag känner mig stolt över mig själv. Förresten i förra bloggen så skrev jag att jag har kollat på en lägenhet, lägsta budet som hon krävde var 85 tusen så vi får väl se om min mormor budar högre så jag får ett nytt liv att kliva in i. Jag känner hur det glöder i mig då jag själv pratar om att få bo i en egen lägenhet, ett nytt kapitel i sitt liv är aldrig helt fel att få, jag tycker inte det iallfall. Juste min mamma tyckte det är helt fel att min mormor hjälper mig att söka lägenheter, men om hon då inte hade använt mitt personnummer och allt och redan registrerat mig på alla sidor så hade det varit mycket lättare för mig att leta själv, men är man inte så långsynt som hon absolut inte är så är man inte det! Ska faktiskt ta och titta lite på serien igen så jag inte somnar här vid datorn, men jag behövde verkligen en liten pause från allt tittade på en och samma sak.
Tjingeling / joanna